TINAFINIS

...det ordnar sig alltid...

Ont...

Kategori: Allmänt

Jag har bara ont. Ja...
 
Just nu i några dagar förutom i foten, så har jag ont i min svanskota.
Har aldrig kollat upp denna riktigt då jag slog dit reält februari 2007.
Det var det mest pinsammaste jag varit med om. Eller alla fall ett av dm mest pinsammaste..
 
Var på skidsemester i Idre och några månader tidigare hade jag opererat mitt avslitna korsband.
Så utförsåkning var inte att tänka på.
Men längdskidor fick jag för mig att jag kunde åka, för det var jag ju superduktig på som liten!
Jag var faktiskt det. Tog mig fram i fri stil, stakade, åkte för både upp ochg ner för alla backar jag såg. Till exempel susade jag ner för alla backar på Grisabanan, även den smala som svänger längst bort.
Inga bekymmer. Där nötte jag på upp och ner upp och ner utan att vara rädd.
Hade inte åkt på många år, framförallt inte i backar.
Hyrde mig ett par skidor och körde runt kring stadion och slingorna i skogen. Där var lagom backar.
Så var det en dag jag bestämde mig att jag skulle åka runt hela fjället.
Lagom runda tänkte jag.
Jag har ju ridit runt hela fjället tidigare på sommaren så nu tänkte jag att det skulle vara perfekt med skidor.
Sagt och gjort. 
Jag klarade mig bra tils jag kom till baksidan av fjället. Där kom det en ganska stor backe. Typ som den första på grisabanan fast lite längre ocg bredare.
Jag stannade upp. Skulle jag våga. 
Massor med folk bara susade förbi. Dom gick av spåret och körde vid sidan om.
Till sist tog jag mod till mig och tänkte va fasen.
Jag åkte... Tog spåret. Hukar mig ner för att hålla balansen.
Men mitt på backen är spåret lite trasigt och min högerskida åker ut. Jag tappar balansen och det ända jag tänker på är mitt knä. INTE MITT KNÄ!
 
Pang bom så trillar jag baklänges och landar på röven. Slår mig så in i helvete rent ut sagt.
SItter en stund i backen. Några frågar hur det är. Jag säger det är ingen fara det går snart över.
 
Tar mig ner sista biten för backen och åker vidare. Tror jag. Kan fasen inte röra mig knappt. Gör så ont i svanskotan.
Tar av skidorna och tänker att då går jag väl runt då. Men nej. Det gick ej...... För stark smärta.
 
Jag hade tur att denna backen var ganska nära nedfarterna på baksidan av fjället och där var ju personal vid liftarna.
Skämdes ihjäl men jag var tvungen att kontakta dom att jag gjort mig illa och inte kunde ta mig hem.
Dom ringer sjukvårdarna som kommer och hämtar mig på skoter.
Minns inte om jag fick ligga på en vagn bakom eller om jag satt bak han som körde. Jag minns att folk glodde som bara den så jag undrar om jag inte låg på en vagn där bak...
 
In på sjukstugan. Det råkade vara en läkare som såg bra ut också så det var jäääävligt pinsamt att dra ner brallorna. Behövde ju inte göra det så mycket tack och lov.
Han klämde lite och det gjorde ju rätt ont ja.
Men det var nog inget farligt sa han. Kanske en liten springa men det gjorde man inte nåt åt ändå.
Nehe.
Ont i flera veckor efteråt. Kunde inte gå dom första dagarna...
Sen försvann det.
Sen har det kommit och gått lite med åren då och då. Men inte så här ont som jag har nu.
Får la fråga min sjukgymnast när hon ringer nästa vecka.
Foten är bättre igen ;-)
 
 
 
 
Slog just upp lite info på nätet... Om inte smärtan försvinner har den hoppat ur led, en springa eller brutit den.
Detta konstateras av läkare geneom rektal undersökning,
Jag funderar nu på om jag ska stå ut med att ha lite ont i alla fall. Har jag haft ont i 7,5 år kan jag nog ha det lite till... Blä
 
Hej hopp

Kommentarer


Kommentera inlägget här: