Evelina W.F.

Soligt, vindstilla men alldeles iiiiiskallt.

Kände att Evve verkligen behövdes tränas men att sitta bak en vagn idag hade inte varit nån hitt.

Bestämde mig, trots forsatta knutor (dock mindre), att rida en sväng.

Tänkte att rundan vid Hagasjön skulle bli perfekt. Då får hon skritta mycket också eftersom hon inte haft en klumpedens på ryggen sen en månad tillbaka.

När jag kom fram till sjön var stigen som leder förbi den totalt sönderkörd. Evve fick gå i det. Fruset och hårt, snubbligt och dant. Vattenhål som var frusna, träd (sly) som stod i mitten av spåren så där gick heller inte att gå.

Evve ville inte helst men jag manade på stackarn. Hon blev nervös och skakade.

Biten är inte så lång så det var därför jag tvinga henne...

Tillslut kom vi ut från skiten och gick genom gammelskogen. Där finns ingen stig så jag får gå på känsla. Minns aldrig var jag ridit tidigare men vi kommer alltid rätt ändå :-)

Vi kom fram till Fridells tillslut. Då blev Evve på hugget. Jag kunde inte låte bli och kolla några steg om hon kom ihåg hur man galopperade. Lite hårt i marken så nååågra steg fick det bli. Jodå. Hon mindes både höger och vänster galopp. Sakta också. Skönt det. Då vet jag vad vi ska träna på! Ska höra om jag får låna padocken i Toshutl.

När vi nästan var ute på stora vägen och var utanför Sverker och Ingers fick hon spel. Hon blev nog rädd för nåt. Flög iväg...

Sen var hon på tårna den lilla biten hem.

När vi var hemma, ja då hade hon tappat en sko. Den fd stigen tänkte jag......

Hade en lika dan sko hemma som var lika sliten plus snösulor som jag sparat så jag fick sätta på den.

Jävulskt dåliga skor måst ejag säga.

Det är dom dyraste guldskorna och "tåflärpen" trillar av. Märkligt. Dom ska ju vara extra hållbara.

Dröjde inte länge, sen kom Sverker med den tappade skon. Den låg utanför deras stuga :-)

Evve spanar bort där stigen en gång fanns.....